Tessan Svensson

Äntligen

YES under hela dagen igår fungerade amningen otroligt bra!!!! Behövde inte Linus hjälp + att Julis tog det andra bröstet!!!!! 

Det var en otrolig sten som lossnade från bröstet och nu har jag ingen ångest över det.

Men han äter ganska ofta... vi siktar på att han ska äta var tredje timme men under dagen igår så var han hungrig varannan. Eller bara snuttig. 

Vi pratade napp igår... Vi har ingenting emot att börja med napp för det är en väldig bra tröst när inget hjälper. Men att använda den för att han är snuttig, är det lathet? Vi köpte nappar men vi använde den inte... Men samtidigt så kan jag väl inte amma varannan timme heller, eller?

Jag har många frågor till BB på väg i morgon, speciellt om amningen. Hur länge ska han sutta? Slutar han när han är mätt? Ska man avbryta så han tar andra bröstet eller tar man ett bröst åt gången? Hm... många funderingar.

Sen har jag en ständig ångest. Jag vet inte vad den beror på, kanske ansvaret jag fått? Kanske för att jag känner mig så behövd. Sen lite gentemot Linus, vill att han ska var lika delaktig men det är ju inte riktigt så att han kan vara det på samma sätt. Vill inte att han ska känna sig utanför. Så all den andra tiden så får Julius mysa med pappa. 

Men det blir jobbigt om man ska ha oro i magen resten av livet... Ska det var så eller släpper det med tiden?

Linus och Julius på sjukhuset... 

Min erfarenhet/tips:

Ångesten lättar med tiden, men ta upp det med BVC sköterskan iaf så hon vet ditt problem och ni kan hålla koll på ditt mående tillsammans, ingen mår bra i längden av att du inte kan slappna av helt.

Gällande amningen kan du få hur många tips som helst beroende på vem du talar med, men en bra sida att söka info på är www.amningshjalpen.se , dem har även tfn-hjälp om du behöver det.



Lycka till med allt och ett stort grattis!!

Jag tycker du är så duktig på att prata om hur du mår. Jag känner igen det där med ångesten och den stora ansvarskänslan, men jag var så dum att jag aldrig riktigt pratade om det med någon. Kände mig "onormal", vilket antagligen berodde på att ingen pratat med mig om det. I dag vet jag bättre. Jättebra att prata om alla känslor efter förlossningen! Kram

Gud, du är så normal, ta det lugnt och ta allt i sin takt,Linus kommer att bli involverad jag lovar,så fort amningen flyter på så kan man slappna av på ett annat sätt, och då kommer han att kunna bli involverad. Min erfarenhet är att det är kämpigt med amningen känslomässigt i ett par veckor (inte att den inte fungerar men innan man känner sig lugn och trygg med allt, hur man lägger barnet bäst etc.)Sen lovar jag dig att om du kämpar på så kommer det att bli underbart.Jag var på väg att ge upp, med Nathalie, sa att 3 månader och inte en dag längre, men sen blev det bara underbart och jag ammade henne i nästa 10 månader!! Så oroa dig inte och om Julius är nöjd och verkar må bra vare sig han ammar varje timme eller var fjärde (eller nåt där emellan) så fungerat allt som det ska!! Lycka till, och ha det så bra!!Kram

Hej Tessan.

Stort grattis till er och er lille son. Han ser hur mysig ut som helst. Sitter och tittar på ett foto där du och Micke håller i Sandra när hon är två dagar gammal.....helt sjukt att du idag har en egen bebis. Jag lovar dig att det blir en härlig tid framöver. Lite kul att hans namn är på just min födelsedag, inte för att du ska veta det men ändå. Kram kram på er alla tre. Hälsa mormor o morfar.

Förresten: detta är din kusin Sandras mamma Marie:)