Tessan Svensson

Nu när Linus har ont i sitt snitt och ska ta det lugnt har jag blivit stressad och känner att jag måste göra allt. Men vad fan, det gör väl inget om det blir lite dammigt och mycket disk en vecka? 

Jag vet ju att det inte gör något men jag får så dåligt samvete.

Sen hade vi sagt att vi skulle kratta och fixa färdigt i trädgården i helgen men det blev ju inte klart... Nu ligger det 10 högar med löv som inte är upplockade och krattor och trädgårdsredskap ligger kvar ute... I regnet. 

Det är så typiskt mig att inte slutföra saker. Och det har ju blivit väldigt mycket svårare nu när Julius är med för hans behov kommer först och det är ju inte så att han väntar tills jag är färdig med det jag håller på med.

Sen min kärlek till alla i familjen känns inte som den räcker till heller. Någon som verkligen visar tydliga tecken på det är katten. När jag är uppe på natten och ger Julius mat så är han helt otroligt på mig, Sigge alltså. Han sitter uppe i ansiktet och vill bli klappad, han lägger sig så tätt intill mig för att bli klappad... När jag går och försöker på Julius och somna så går Sigge  på mina fötter och försöker lägga sig på dem.

När vi väl går in för att sova, (efter 5 så sover Julius i vår säng) och det finns 1 dm mellan mig och Julius så ska han lägga sig mellan. Mysigt men lite jobbigt ibland.

Sen vill ju jag kramas oxå... När ska det finnas tid för det? För så fort Julle har somnat så somnar jag med eller så ska det fixas en massa.

Får ta tag i det.

I morgon kommer min mamma och ska vara barnvakt för jag och Linus måste planera massa saker utan att behöva bli avbrutna...

Nu har jag gnällt klart.

Nu ska jag lägga Julius sen ska jag lägga mig och kramas med Limpan i Soffan (men inte för hårt, han har ju så ont)