Tessan Svensson

Det känns som att man kan vara ute och gå hur mycket som helst...

Så länge Julius är med på det .

.

Det var så det blev här om dagen när jag och en kompis skulle gå in till stan med vår på söta mysiga sovande barn.

Julius somnade direkt när vi började gå hemifrån, men när vi kom in till Nåntuna och skulle hämta mitt sällskap 20 min senare så vaknade han. Förmodligen för att vagnen stor till lite för länge.

Men han var ju så t rött så jag tänkte att han somnar om...

Nej, han hade en envis dag idag.

Han höll på somna till hela tiden men så fort han märkte det så började han gny och gråta lite. man jag hoppades hela tiden på att han skulle somna om.

Jag sa att vi försöker ner till Kuggebro och har han inte somnat där så hoppar vi på bussen för sen är det säkert 2-3 km till nästa busshålsplats.

När vi kom dit så var han ganska nöjd så vå vi bestämde att vi skulle gå hela vägen in till stan...

.

Det gick ganska bra men vid kungsängsbron så hade han fått nog...

Han skrek som en stucken gris och spände sig som en båge.

Då tog jag upp honom för att få honom att lugna sig.

Det gjorde han men när jag skulle sätta honom i vagnen igen så var det helt kört.. Så klart.

Han bara skrek och skrek. Tillslut fick jag i honom i vagnen men han var så arg så han skrek så var alldeles röd i ansiktet och efter ett tag så orkade jag inte hör honom så arg jag blev alldeles svettig.

Precis som jag blev i början när han blev så hungig och man var på stan och behövde amma. fy vad jobbigt det var

Så jag tog upp honom men jag kunde verkligen inte slappna av och njuta av min promenad.

.

Så de sista 2 km bar jag honom på armen...

Fick se det som lite extra träning.

Nöjd blev han och ännu tröttare blev jag.

Hann vann ;)

Så det blev inte så mysig promenad med lugna sovande barn men det var väldigt trevligt.

Men jag har haft mysiga promenader efter det och det lär bli fler.

En bild från juni förra året.

Nu ska jag och Julius ut till Björklinge och mysa med mamma och pappa.