Kanske sista helgen tillsammans utan barn?!

Känns ju konstigt om det skulle vara så men möjligheten finns. Hjälp!!!
Vad skulle vi göra då den kanske sista helgen? Massor men det blir u inte alltid som man tänkt sig.
Vi har fixat en del här hemma, det är alltid bra.
Anledningen till att det kanske blir så att nu ska L iväg två helger och köra skidlopp inför Vasaloppet som går första helgen i mars efter den helgen har han mest fokus på Bandyfinalen. 
Där någonstans ska bebben komma.

Något som skrämmer mig är att det kanske blir så mycket fokus på barnet att man glömmer bort att ta hand om varandra och sig själv. Att det bli så att det enda man har gemensamt tillslut är barnet.
Det har blivit så i många par i min närhet. Att när de ringer hem så frågar de ingenting om varandra utan bara hur barnen mår.
Måste det bli så? Eller man kan ju hoppas att när man väl är medveten om att det kan bli så att man försöker ta hand om varandra oxå. Jag ska iallafall lova mig själv att det inte ska bli så.

Har varit på stan idag och köpt en amnings-BH. Känns lite tidigt att köpa sånt, eller det är det inte men jag har tyckt att allt jag har köpt som har med barnet att göra känns tidigt. 
Var in på Lindex för där hade de mest att välja på men skulle man tänka på något speciellt? Ska man ta den storleken man har eller ska man räkna med att brösten blir gigantiska? Fanns ingen att fråga så jag köpte den storleken jag har. Få väl skicka ner L och köpa en annan om den inte skulle passa när jag väl ska ha den...
Ja, du kan det hända nästan när som helst. Det är ca 5-8 veckor kvar...

Nu ska jag parkera mig i soffan och titta på körslaget och mysa med L.

Kram 

En liten bild på mig i v 35

Första lediga veckan

Jaha, blogga, trodde jag aldrig att jag skulle göra. Känns som att det är meingslöst och slöseri med tid, vem sjutton kommer att läsa min blogg? Jag är ju inte intressant och har inget roligt att berätta och just nu lever man inte det roliga livet man levde för ca 4 år sedan då man verkligen hade skvaller från mitt festliv i Uppsala.

Var för börjar jag då?
Jo, för att jag ska ha någonting att göra på dagarna. Ska ha mitt första barn i mitten av mars och har blivit sjukskriven från jobbet och har lite panik över hur jag ska få mina dagar att gå.
Fick då förslaget av Emilia att börja blogga och jag gör ett försök.

I fredags var jag sjuk och fick åka upp till förlossningen för att kolla så att jag inte hade någon havandeskapsförgiftning, men allt var okej men de tyckte inte att jag skulle jobba på förskolsan längre eftersom jag inte kunde ta det lugnt. Grät hela helgen för jag vet hur jag kan bli när jag bara går hemma. Fastnar framför tvn hela dagar och blir seg och sur och har ångest för att man inte får något vettigt gjort. Jag ville verkligen jobba mina sista två veckor, nu blev det ett sånt snabbt slut.
Jag är nog mest rädd för att mista det sociala jag har i livet. Det blir så ensamt att gå hemma ensam och vänta på att L ska komma hem.

Men nu har jag verkligen satt upp mål med mina dagar. Inte stora men så att jag kommer hemifrån varje dag. Kan låta fjantigt med det är ett måste för att jag ska klara av det här innan bebisen kommer.
Idag skulle jag ner på stan för att hämta de sista Mary Kay produkterna som inte fanns på partyt igår. Var upp och hälsade på på l kontor och satt med och snackade en stund.

Var som sagt på Mary Kay party hos mamma igår och gick in med inställningen att jag inte skulle ha något... Kom hem med ett helt set för massa pengar. Men jag måste ju säga att min hud aldrig varit så len och den ser verkligen frisk ut. Var ju bara tvungen att köpa...
Det är ju bra att jag inte jobbar för annars så skulle jag inte hinna med alla moment som ska göras varje morgon och kväll. Där dödar jag 5 minuter.

Nu ska jag fortsätta göra mina sysslor (låter som en hemmafru) innan jag med gott samvete kan sätta mig vid datorn igen.
Kommer lite bilder sen
Vi ses

Här är mina Mary Kay grejer. Ser fram mot varje kväll och morgon då jag ska pyssla om mina ansikte. Måste fortfarande ha instruktionspapperet för att komma ihåg alla moment. men jag blir fin.

RSS 2.0