Trött
Jag är sååå trött och jag kan inte förtså varför. Julius har bara vaknat en gång de senaste dagarna så jag har fått sovit mer. KOnatigt.
Igår var vi till IKEA och köpte köksskåp och hyllor till vårt "kök" i Kryp innet. BLev så myckte bättre och nu känns det som ett kök. Men allt kan ju inte gå bra... Kylen i Trinettköket gick sönder, så nu har vi vårt gamla kylskåp som står uppe i garaget igång så vi får springa ut och upp om vi ska ha något... LIte bökigare men det går, vi har ju garderoberna där uppe så man får passa på att byta kläder när man ändå springer upp.
Jag var ju till en psykolog/kurator eller något liknande i tisdags, på min födelsedag. Jag har ju på senaste tiden fått dåligt samvete och ångest för precis allting som händer i mitt liv. Jag vet att jag ihnte ska ha det och det är ingen som ger mig det men jag får inte bort känslan i kroppen. Blir arg och känner mig helt misslyckad när något går fel. Så jag bratade med Eva på BVC och då hade de en tjej som nyblivna mammor fick gå och prata med för det var tydligen normalt att känna så här. Allt är ju normalt enligt henne och kanske är det det.
Jag fick iallafall en tid i tisdags och det gick bra.
Jag grät en massa när jag berättade om hur jag kände och hon ställde massa frågor för att komma underfund med varför jag kände som jag gjorde.
Men hon blev inte riktigt klok på mig sa hon men vi kom väl fram till att jag förmodligen var trött, stressad och lite nedstämd. Vi la upp en plan att jag skulle tillåta mig att lägga mig ner tillsammans med Julus när han hade sin förmiddagssömn, jag behövde inte sova men bara ligga ner. jag skulle fortsätta med mina listor på vad som skulle göras men inte dagslistor utan veckolistor. För då fick jag mer tid till att göra saker och inte känna att jag misslyckats för att jag inte hunnit med alls som stog.
När jag var på väg att gå så sa jag att jag är så van att ha mycket att göra mm speciellt att jag tränast själv och bla bla bla.
Då frågade hon om jag var en gamal elitgymnast.
Men gud att jag inte förstod det sa hon!!!
Alla elitidrottsmänniskor är så inställda på att prestera och ha mål och som mamma kan man inte prestera eller ha mål på det sättet så jag har tydligt prestationsångets. Så det ska vi jobba med nästa gång
Jag började iallfall med att lägga mig ner med Julius när han sov och jag fick så mycket energi och hade ingen ångest över det + att Julius sov i två timmar, något han aldrig har gjort mitt på dagen.
Det blir kanske en normal människa av mig tillslut.
Nu är vi ute hos mamma och pappa, de är i Värmland. Vi tvättar och tittar på tv och ska laga lagad mat.
Här är ett kort från mamma som jag hittade på datorn.
Han kröp sina första steg idag!!!! Han har stått ett tag på alla fyra men har inte riktigt kommit på att han måste flytta armarna. men idag, kröp han två steg!!!
Nu ska vi upp till affären och handla mat.
Kram
Igår var vi till IKEA och köpte köksskåp och hyllor till vårt "kök" i Kryp innet. BLev så myckte bättre och nu känns det som ett kök. Men allt kan ju inte gå bra... Kylen i Trinettköket gick sönder, så nu har vi vårt gamla kylskåp som står uppe i garaget igång så vi får springa ut och upp om vi ska ha något... LIte bökigare men det går, vi har ju garderoberna där uppe så man får passa på att byta kläder när man ändå springer upp.
Jag var ju till en psykolog/kurator eller något liknande i tisdags, på min födelsedag. Jag har ju på senaste tiden fått dåligt samvete och ångest för precis allting som händer i mitt liv. Jag vet att jag ihnte ska ha det och det är ingen som ger mig det men jag får inte bort känslan i kroppen. Blir arg och känner mig helt misslyckad när något går fel. Så jag bratade med Eva på BVC och då hade de en tjej som nyblivna mammor fick gå och prata med för det var tydligen normalt att känna så här. Allt är ju normalt enligt henne och kanske är det det.
Jag fick iallafall en tid i tisdags och det gick bra.
Jag grät en massa när jag berättade om hur jag kände och hon ställde massa frågor för att komma underfund med varför jag kände som jag gjorde.
Men hon blev inte riktigt klok på mig sa hon men vi kom väl fram till att jag förmodligen var trött, stressad och lite nedstämd. Vi la upp en plan att jag skulle tillåta mig att lägga mig ner tillsammans med Julus när han hade sin förmiddagssömn, jag behövde inte sova men bara ligga ner. jag skulle fortsätta med mina listor på vad som skulle göras men inte dagslistor utan veckolistor. För då fick jag mer tid till att göra saker och inte känna att jag misslyckats för att jag inte hunnit med alls som stog.
När jag var på väg att gå så sa jag att jag är så van att ha mycket att göra mm speciellt att jag tränast själv och bla bla bla.
Då frågade hon om jag var en gamal elitgymnast.
Men gud att jag inte förstod det sa hon!!!
Alla elitidrottsmänniskor är så inställda på att prestera och ha mål och som mamma kan man inte prestera eller ha mål på det sättet så jag har tydligt prestationsångets. Så det ska vi jobba med nästa gång
Jag började iallfall med att lägga mig ner med Julius när han sov och jag fick så mycket energi och hade ingen ångest över det + att Julius sov i två timmar, något han aldrig har gjort mitt på dagen.
Det blir kanske en normal människa av mig tillslut.
Nu är vi ute hos mamma och pappa, de är i Värmland. Vi tvättar och tittar på tv och ska laga lagad mat.
Här är ett kort från mamma som jag hittade på datorn.
Han kröp sina första steg idag!!!! Han har stått ett tag på alla fyra men har inte riktigt kommit på att han måste flytta armarna. men idag, kröp han två steg!!!
Nu ska vi upp till affären och handla mat.
Kram
Kommentarer
Trackback
