Tessan Svensson

Min mardröms-tanke har verkligen hänt på riktigt.

Jag var iväg och handlade målarfärg till Julius rum i fredags. SKulle bara ringa Linus och berätta hur det gick.

Då sa han...

Tessan, Sigge har blivit påkörd, men det verkar som han lever men vi vet inte hur illa skadad han är.

Jag höll på att dö. Eller det gjorde jag inte.

Linus har ständigt påminnt mig om att jag måste vara beredd på att det kan hända eftersom de kör som galningar här och han springer rätt ut i vägen.

Men varje gång vi pratar om det blir jag så ledsen och blir alldeles gråtfärdig.

Men när det hände så blev jag cool konstigt nog.

Jag har blivit så i flera jobbiga situationer. Som när pappa fick stroken, när Linn (på gympan) bröt armen.

Jag blir väldigt rationell.

Det är bra i de flesta situationer men kan verka lite kall just då men jag lovar er, det kommer sen.

Jag åkte hem direkt och Linus hade redan kommit dit och såg Sigge under huset men ville inte komma fram. Snickarna hade sett honom och då hade han kravlat sig under huset med bara frambenen och han rörde inte bakbenen.

Det tog 5 timmar innan han kom fram och då låg han utanför ytterdörren. Han kom kravlandes in på framtassarna och försökte gå med bakbenen men det var någonting som inte fungerade.

Åh det var så hemskt.

Vi ringde till Ultuna och fick åka dit direk.

När vi väl kom in så var han så medtagen. Han hade bara kroppstemperatur 34, jättelågt blodtryck.

De sa att han var påväg in i chock och hamnade han där så var det väldigt troligt att han dog!

Han var för dålig för att röntgas så han fick dropp, smärtstillande och syrgasmask.

Då kom mina tårar och de slutade inte.

Jag grät så mycket så jag var tvungen att be om ursäkt. Konstig va. Det är ju klart att man blir ledsen när det är någon man tycker om mår så dåligt.

Han lades i ett syr tält och skulle ligga där tills han återhämtade sig lite.... Om han nu gjorde det.

Vi åkte hem och läkaren skulle ringa när hon åkte hem för kvällen.

.

Hon ringde vid 21 och då hade de röntgat honom och bäckenet var av!!!

Och det gick att operera så att han blev återställt men han hade fortfarande ingen känsel i ena tassen så en neurolog skulle titta på honom på lördagen. men han var fortfarande väldigt dålig och fick massor av smärtstillande.

.

Neurologen ringde på lördagen och han trodde inte att det var en nervskada utan att det bara var ett tryck på nerven och vi skulle vänta och se hur vet blev när svullnaden gick ner.

I morgon så ska ortopeden kolla på honom och då bestämmer vi hur vi gör med honom.

Vi har pratat ganska mycket här hemma.

Vi vill ju att han ska vara en katt som ska kunna springa, klättra och framför allt jaga möss. Blir han inte återställd av operationen så tycker vi inte att det blir ett värdigt liv för honom och då tänker vi ta bort honom. Men läkaren sa att var det bara bäckenet så skulle han bli återställd.

Så nu håller vi tummarna för honom för jag vill verkligen ha min lilla Sigge här hos oss.

Och Julius har precis lärt sig säga Sigge, han säger Igge...