Separations ångest?

Julius har det lite jobbigt med lämningarna på dagis just nu. Eller inte bara där utan det var ju även så hos Jocke och Martina i lördags.
Det börjar redan när vi hoppar ut ur bilen på förskolan så tittar han på mig och skakar på huvudet, vinkar och säger mamma hejdå.
Idag så sa jag ju så klart att jo idag ska vi säga hejdå för mamma måste jobba.
Då börjar han gå långsammare och långsammare.
När vi väl är inne så hoppar han upp i famnen och håller så hårt runt halsen.
Åh älskade unge.
Då känns det så jobbigt att vara så kall som man måste vara.
Jag säger att jag vill ha en puss och det får jag, sen får jag nästan bända bort honom och lämnar över honom till någon fröken.
Han blir hysterisk och bara skriker mamma.
Jag bara säger hejdå och går.
Fy fan vad jobbigt det.
Jag vet att det är det bästa och jag vet att det går över men det är så jobbigt!!!
Det är nästan så att jag börjar gråta själv...
Idag ringde jag efter 40 min och frågade hur det gick. då var allt bra så klart.
MEn för mig är det viktigt att höra att det är bra.
Jobbig mamma kanske men då får jag vara det för jag vill oxå må bra.
Undrar om det är vanligt att de får såna där separationsångest. Allt har ju fungerat så bra förr.
Jag hoppas det går över snart.
Det är bara ladda för morgondagen

Kommentarer
Postat av: Linda H

Hej Tessan! Hoppas allt är bra, ja förutom lämningarna. Jag kan bara säga att det går över. Albin var precis likadan i perioder, men visst är det jobbigt. kram på er

2011-05-09 @ 20:50:15
Postat av: Eva E

Usch, det är vidrigt när det är så där. Man känner sig såå elak när man går iväg och de är så där ledsna. Tur det går över så småningom.

Kram!

2011-05-09 @ 21:00:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0