Tessan Svensson

Men först blev det städ av kök sen fick jag åka in till Fyrishov för att träna tjejerna till kl 13.

.

När jag väl kom hem så satte jag igång.

Det var riktigt kul faktiskt, och det blev så fint.

När jag putsade det stora runda fönstret så rasade stegen när jag stod högst upp på den!

Jag landade på fötterna i mellan två trappsteg men fick så ont.

Det tog säkert 5 min innan jag vågade stå på fötterna. Mest gör det ont i knölarna så jag måste ha slagit ihop dem.

Nu gör det bara ont när jag tar på det men inte när jag går.

Usch, kunde ha gått värre om jag inte hamnade mellan pinnarna...

När jag stod där och tvättade fönsterna så fick jag lite ångest över något, det kom som ett dåligt samvete över mig. Först förstod jag inte varför men jag tror att det är att det inte är som det brukar.

Julius och Linus har inte varit hemma på ett dygn.

Jag har bara tänkt på mig själv och haft det så lugnt och skönt.

Men varför ska jag få dåligt samvete över det.

Just när jag grubblade på det kom vildingen hem med farmor och farfar.

Då försvann det ganska snabbt.

Nu ska vi grilla sen blir det en långpromenad ute på hagarna.

Hans favoritsysselsättning just nu.

Tidigare under helgen så har jag fixat mitt målarslarv av målningen av huset. Så jäkla tråkigt jobb men nu är det klart iallafall.

Så idag skulle jag bara småpyssla här hemma.

Martina och Jack kom hit på förmiddagen så vi hade en trevlig och mysig dag med sillunch och prat. När de åkte hem så passade jag på att åka till Blomsterlandet för att prata med dem om hur jag ska fixa i mina lådor vid trappen upp till garaget.

Fick många bra tips.

Jag som är ny på det här och det är kanske självklart för alla andra men alla perenner man köper nu som blommar blommar vid samma tid varje år.

Låter ju självklart nu när jag skriver det. men jag ska alltså gå till affären och köpa blommor en gång i månaden om jag vill veta hur de ser ut. haha

jag visste inte det här.

När jag ändå var där så passade jag på att köpa blommor och krukor till den lilla trappan i häcken.

Nu vill jag bara gör mer!!!

Kul med pysslandet och det blir ju så fint.

Nu ska jag städa huset.

BYe bye

Så arg så jag blir rädd och börjar nästan gråta för jag vet inte vad jag ska göra.

När han blir så här arg så får man inte hjälpa honom, krama honom, prata med honom. Han vill inte ha napp eller lyssna på vad man säger.

Man måste vänta ut och sen blir han så ledsen och vill sitta i knät.

Det kan vara vad som helst som utbryter det här.

I natt var det för att han ville ha välling när han vaknade kl 5.

Dum som jag var så sa jag nej först för jag tyckte ändå att vi skulle upp om en timme och äta frukost.

Då blev han hysterisk och ville ha välling, när jag märkte vad det skulle bli av det här så frågade jag mig själv.

"Varför kan han inte få välling?!"

Jag säger då klart du ska få välling.

Linus går upp och fixar och då märker jag att kan kissar igenom blöjan och ska byta den...

Nästa utbrott. Jag får inte på honom en ny blöja. förrän Linus är klar, då får jag  byta ut den blöjan jag har till Up&go och det är Linus som ska sätta på den.

Sen somnar han gott och sover till 8.30.

Då är det dags att klä på sig...

Han ska ta av sig pyjamaströjan själv.

Det går inte så bra och han blir arg.

Jag försöker hjälpa till men får inte han blir bara ännu mer arg.

Jag försöker ge lite tips men då knuffar han ut mig ur rummet och stänger dörren. Då skriker han där inne tills han är färdig och kommer ut som en solstråle och tycker han är så duktig.

Och det är han ju och han får beröm för det.

Då är det lättare att prata med honom om att han inte få bli så arg utan berätta vad det är för fel och lyssna på vad vi säger.

Förmodligen går det inte in ett smack men någon gång måste det göra dte.

På eftermiddagen så blev det samma visa när vi var och handlade och skulle hoppa in i bilen... Han ville ha ballongen som låg i baksätet.

Jag sa att han skulle få den när vi satt fast honom i stolen.

Dumt!!!

Nästa utbrott, det slutatde med att vi satt i bilen i 30 min innan han gav upp.

Mitt i det här utbrottet så satte han sig bakom sin stol och tittade på mig med hat och skrek som en idiot rätt upp i ansiktet på mig...

Tillslut gjorde jag samma sak... Han blev så rädd men det bröt iallafall och kom och kramades med mig.

efter det här utbrottet så var han alldeles Svettig och satt helt slut i knät i 10 min innan jag fick honom att sätta sig i stolen så vi kunde åka hem...

Jag har ju pratat med andra föräldrar och de flesta säger att de har en sån här argperiod... men jag vet inte ja. Ska de verkligen vara så här arga?

Nu är det en ny dag...

Inatt sov han som en prins och det har inte varit några utbrott på morgonen...

Personalen på Kojan säger att de tror att han drömmer mardrömmar för han hade vaknat igår och varit arg och så var det ju i går natt oxå.

Just nu är man nästan rädd för att säga att vi ska göra saker för att det kan bli hur som helst.

Det där lät lite konstigt, rädd är kanske fel ord. Men man väljer sina tillfällen och man förbereder honom lite innan på vad som ska göras och hoppas på att det ska gå bra.

Åh att det ska vara så svårt.

Har jag misslyckats totalt som mamma? Nej kommer ni nog att säga nu.

Men,  Är jag för mesig som mamma? Förmodligen?

Kommer det att gå över eller är han ett argt barn?

Hur kan han bli det i stånt fall, varken jag eller Linus är speciellt arga av oss.

Ja, man kanske ska gå och prata med någon.

Eller är det här ett sånt tillfälle att när man är uppe i det som vi är nu så känns det helt hopplöst och  man tror inte att det ska gå över, men om en månad så tycker man att man är fjantig för att man nojjade sig så mycket.

Det visar väl sig...

Tålamodet får man träna nu iallafall

Han har mått så dåligt senaste veckan, inte ätit eller druckit någonting.

Han hade blivit så smal.

+ att han hade så läskiga och stora kramper i magen var 5:e minut...

Han blev påkörd för två veckor sedan, och vi blev så glada när han kom hem och var helt oskadd.

Men han kanske inte var det ändå.

Kanske det här var någon skada han fått då.

För om jag tänker efter så har han ätit väldigt dåligt sedan dess.

.

I måndags så kräktes han blod och vad med oss ute när vi lekte men då gick han bara med oss dit vi gik men lekte inget med Julle som han brukade göra.

.

Sen åkte vi till Idre och grannarna tog hand om matningen mm. Men Sigge kom inte hem under hela tiden.

Men när vi kom hem idag och ropade på honom så kom han direkt.

Undebara Sigge och då var han så smal.

.

Vi ringde Ultina men det skulle kosta 3000.- och om det var något de kunde göra något åt skulle det kosta 2500.- per dygn.

Vi tycker inte det är värt det...

Vi la ner sjukt mycket pengar på honom när han blev påkörd förra gången och det gör vi inte igen...

.

Så vi tog beslutet att ta bort honom.