Tessan Svensson

Herregud säger jag bara.

.

Vilken värld de lever i alla de stora bloggarna.

och det verkar som att det är alla ungdomars dröm att bli så stora som de största.

Och de skyr inga medel.

De snackar skit om varandra, de hänger ut varandra.

Vissa får sina liv förstörda.

Tycker jag iallafall.

.

Men det skapar ju en viss nyfikenhet måste jag medge.

Så en del lyckas ju med att hänga ut sitt liv tillräckligt så man vill läsa mer.

Men man undrar hur mycket som är sant av det som skrivs.

Hur har de råd med allt de gör, för de är ju under 20 de flesta.

Och hur har de tid?

.

Det lever i en speciell värld..

Som jag själv inte vill leva i men alla unga som läser det tror säkert att det är ett normalt liv.

.

Jag läste Kissies blogg.

En som man hört talas om men aldrig kollat in bloggen.

Men hon skriver om sina operationer i ansiktet och på övriga kroppen..

Det är klart att hon ska få skriva om dem.

Men som jag förstått så är hon Sveriges största bloggare.

Vilka läser dem...

Jo de under 15 år.

Några till jag läste är

Paow.

Hon har tydligen varit otrogen mot sn kille som oxå har en blogg som heter Hugo med en kille som heter Nemo. Nemo var tydligen med i Kungarna av tylösand.

Kissie skrev om det i sin blogg.

Men Paow nekade.

Sen spelade Jockiboi in Paow när hon erkände och la ut det i sin blogg.

Haha ni förstår.

De får absolut göra som de vill och det är lite kul att läsa

Jag hoppas bara att de inte ångrar sig när de blir lite äldre.

Jag kommer nog inte att fortsätta läsa deras bloggar utan jag håller mig till de jag känner som har sådana "trista" bloggar som jga.

Vi i 30 års åldern som lever som småbarnsfamilj och det händer kanske någon gång i halvåret att vi kommer ut på någon krog och kan ta ett glas vin.

Vi som inte har målet att bli Sveriges största blogg.

Jag är nöjd med mina 40 personer som kommer in och hoppas på att jag gjort något inlägg...

Hoppas vet jag inte kanske men nyfikna på hur vi har det just nu.

.

Allt verkar iallafall handla om Nyfikenheten på andras liv.

Så har det alltid varit för man gillar ju om att skvallra.

Genom bloggarna så kan man kika in i andras liv utan att snoka.

Eller är det det man gör?

Sen är det olika hur ärliga man är.

Skriver man bara om det bästa?

Eller delar man med sig om allt.

.

Ibland känner jag att jag skulle ville kunna skriva av mig om en del som jag inte vågar skriva om för man har ingen aning om vem som läser...

Så jag får fortsätta dela med mig om Julius, huset, gympan, och jobb. Lite om Linus oxå

Mitt vardagliga liv alltså.

Just nu håller jag på med en sak hemma som jag inte kan dela med mig av än...

Vet som sagt inte vilka som kommer in och läser.

Men nästa helg hoppas jag att det är klart och då kan jag visa..

Om jag kommer ihåg.

.

Nu hoppas jag att inte ryktet går om att jag skrivit om de här personerna,

hehehe