Stanna upp

Den härveckan har jag känt sån otrolig kärlek till Julius...
Jag skulle verkligen kunna kramas med honom hela tiden.
Självklart har jag älskat honom hela tiden men just nu är det extra mycket.
Att man inte tar vara på dem som man älskar i nuet.
Oftast så bara vet man att man gör det men man bara kör på med vardagen så man inte hinner njuta av det.
Låter det knäppt?
När jag hämtade Julius i går så gick vi långsamt till bilen hand i hand och bara pratade... då kom det här upp i mit huvud.
Varför njuter man inte av nuet? varför ska man alltid vara på väg till nästa grej och plats.
Man är alltid steget före i huvudet så man glömmer att just njuta av nuet.
Det här mysiga med Julius kommer inte alltid att vara så här så man måste ju njuta så man inte ångrar sig sen när han är 13 år och skäms för allt man gör eller att man bara finns.
Hemska tanke.
Samma sak med Linus, han finns ju där och jag vet att han älskar mig ocg att jag älskar honom men jag tycker inte vi tar var på det utan vi bara tänker på hur vi ska hinna göra klart huset , bla bla bla.
Nu måste jag börja njuta av livet och de människor jag har runt om mig...

Kommentarer
Postat av: Eva E

Åh, vilka kloka tankar. Det svåra är att komma ihåg det bara. Vi får påminna varandra emellanåt. Tack för påminnelsen. Kram

2011-06-21 @ 12:31:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0